00.01
Ja, det kom ju inte precis några sponsmail. Ärligt talat var ju projektet lite döfött när det begav sig. Varför skriva skunkdagbok på blogspot när det fanns en skunkdagbok på skunk.nu? Så från hösten 2008 fram till den där skälvande sommaren 2010 skrev vi för varandra och oss själv där ute i internets utkanter. Sedan uppdaterades det sista av IT-bubblans glada anomalier till 2.0 genom att helt sonika försvinna. Visst, ett gäng "eldsjälar" tog på sig "ansvaret" att ta hand om projektet som nu varit 95% klart sen slutet av december samma år. Ja, skunkgruppen, jag pratar om er.
Så medan alla min historik med alla vänner på skunk, alla mina gruppinlägg, alla mina dagböcker nu vårdats ömt av en okänd och episkt lat välgörare har min känsla för skunkdagbokande sakta flutit ut i sanden. Jag har genom snart två år av slösurfande på ett allt mer lättnavigerat internet (twitter, facebook, dn.se) lärt mig att formulera mig kort och kärnfullt för att få likes och retweets. Slutat se världen från perspektivet "går det att skunka om det" och bara tänkt "de var kul". Ätit chips utan att skriva essäer om dess inneboende smakkvaliteter. Använt mina skunkdagboksskillz till skriva krönikor i riktiga tidningar med medvetna teman som haft ett budskap. Bah! Det måste ändras! Och nu!
Blogspot är förstås inte skunk, men det börjar bli rätt gött bedagat. Det gillar jag. Här kan jag slå mig ner (igen). Välkommen till Vatikanstatens skunkdagbok på internet. Den kommer förhoppningsvis handla mycket om ingenting. Och chips.
