Marzahn

Hee idag var jag och Charles i min CSN-charterklass i Marzahn i östraste Berlin och tittade. Hade hört att det skulle vara gött med social misär, nynazism, trasiga hus, dåligt väder, 50% arbetslöshet och en massa miljonprojekt där. Åkte S-Bahn i en halvtimme och såg genom tågfönstret hur vi lämnade storstaden, åkte genom lite skog och förbi lite åkrar och plötsligt tornade höghusen åter upp sig. Besvikelsen var monumental. Har var fan inte mer social misär än i västra frölunda. Möjligen hade folk lite sämre klädsmak, men det är osäkert. Gick utmed rälsen, förbi ett vansinnigt tråkigt kontorsområde byggt på det där ekonomiska viset som de alltid gör i utkanter av tråkiga svenska städer där det är billigare att köpa mycket mark än bygga högt; som ett höghus på sniskan. Långt, platt, fult. Tittade på lite skog. En död åker. Stötte på en tant med en hund, två övningskörningsbilar. Tittade på världens fulaste kyrkogård. Dog av tråk.

Vi tog banan en station till på jakt efter socialrealismen. På Raol-Wallenberg-str. fann vi den, lite grann. Hela stationen luktade kiss, fyra alkisar i träningsoverall stod och drack ikapp, två vietnamesiska ungdomar gömde suspekta substanser under avloppsgaller, hälften av husen var sedan länge obebodda och bortglömda, igenbommade fönster, flagnande fasad, allt i grått. Men vi blev ändå besvikna. Dönern och woken som i vanliga fall kostar runt 2 euro snittade här på 3! Och de byggde nytt! En liten nätt radhuslänga tog form alldeles bakom suputerna. Nynazister fanns ingenstans att finna - trodde efter långt sökande att jag sett en, men det visade sig att han bara var en farbror utan hår. Vi var uppriktigt besvikna, eventuellt är där lite mer dirty på fredagkvällar men liksom, säg nånstans där det inte är mer dirty då? Nej, jag måste säga att östmisären är alldeles, alldeles för hypad. Det är under inga omständigheter värre än vilket tråkigt svenskt miljonprojekt som helst, möjligen lite ballare iochmed att ställena en gång tillhört en socialistdiktatur, men det är typ allt.