Ja alltså förlåt att jag inte skriver så ofta men jag har helt tappat tron på att jag kommer att bli rik och/eller berömd på bloggen och då är det så himla svårt att koncentrera sig som ni säkert förstår. Inga företag som hör av sig och vill att jag ska göra reklam för nått alls. Det är lite dumt alltså, jag skulle kunna göra utomordentlig viral-marketing. Typ såhär, jag kan skriva om hamburgare och bara "Ja men det var inte lika gott som SCAN, mmm när jag åker hem till Sverige ska jag äta SCAN varje dag för det är så EXTREMT gott" eller kanske typ "Mmm bearnaisesåsen i Berlin är kanske god, men jämfört med Blå Band är det bara som mjölklumpar i vatten". Kan även tänka mig att peppa valfritt svenskt chipsmärken. Seså! Bara att maila! Bloggen snittar på säkert kanske 5 bearnaise- och chipsintressenter per dag så det är inget dåligt deal.

Marzahn

Hee idag var jag och Charles i min CSN-charterklass i Marzahn i östraste Berlin och tittade. Hade hört att det skulle vara gött med social misär, nynazism, trasiga hus, dåligt väder, 50% arbetslöshet och en massa miljonprojekt där. Åkte S-Bahn i en halvtimme och såg genom tågfönstret hur vi lämnade storstaden, åkte genom lite skog och förbi lite åkrar och plötsligt tornade höghusen åter upp sig. Besvikelsen var monumental. Har var fan inte mer social misär än i västra frölunda. Möjligen hade folk lite sämre klädsmak, men det är osäkert. Gick utmed rälsen, förbi ett vansinnigt tråkigt kontorsområde byggt på det där ekonomiska viset som de alltid gör i utkanter av tråkiga svenska städer där det är billigare att köpa mycket mark än bygga högt; som ett höghus på sniskan. Långt, platt, fult. Tittade på lite skog. En död åker. Stötte på en tant med en hund, två övningskörningsbilar. Tittade på världens fulaste kyrkogård. Dog av tråk.

Vi tog banan en station till på jakt efter socialrealismen. På Raol-Wallenberg-str. fann vi den, lite grann. Hela stationen luktade kiss, fyra alkisar i träningsoverall stod och drack ikapp, två vietnamesiska ungdomar gömde suspekta substanser under avloppsgaller, hälften av husen var sedan länge obebodda och bortglömda, igenbommade fönster, flagnande fasad, allt i grått. Men vi blev ändå besvikna. Dönern och woken som i vanliga fall kostar runt 2 euro snittade här på 3! Och de byggde nytt! En liten nätt radhuslänga tog form alldeles bakom suputerna. Nynazister fanns ingenstans att finna - trodde efter långt sökande att jag sett en, men det visade sig att han bara var en farbror utan hår. Vi var uppriktigt besvikna, eventuellt är där lite mer dirty på fredagkvällar men liksom, säg nånstans där det inte är mer dirty då? Nej, jag måste säga att östmisären är alldeles, alldeles för hypad. Det är under inga omständigheter värre än vilket tråkigt svenskt miljonprojekt som helst, möjligen lite ballare iochmed att ställena en gång tillhört en socialistdiktatur, men det är typ allt.

Bar sån lat sommardag

Så nu har sommarfeeling peakat och det är ännu inte första maj. Eftersom jag har lyckats konstruera mitt redan provocerande slöa Erasmus-schema så att jag är ledig alla måndagar fram till den sista juli (i utbyte mot 10 timmar skoldag på torsdagar) och jag av en händelse var ledig även i fredags är inte bara vädret på min sida. Även den där molande småmonoton känslan av att ha oändlig tid som längre perioders ledighet brukar ge mig har infallit. Därför gjorde jag idag en klassisk utflykt i solen. Jag tittade på kartan, bestämde en plats 2 mil bort att cykla till, laddade över Spanarnapodcasten och "On the Road" i poden och satte igång att trampa mig mot dagens mål: Zehlendorf. Hade läst nånstans på internet att det var ett "genuint område, som Berlin såg ut innan Amerikaner och Ryssar bombade skiten hur henne 1945" och det lät pepp. Tog mig genom Mitte, fick en smula ångest när jag cyklade förbi ett högriskfängelse med kanske 10 meter höga murar prydda med världens ondskefullaste taggtråd av glänsande metall insprängd i nått bostadsområde nära Spree. Precis brevid en skola, som en bonus. Undrade en smula hur stadsarkitekten resonerat när han godkände det bygget, cyklade sedan vidare mot Spree, in i gröna Tiergarten, där pedalen plötsligt ramlade av ungefär samtidigt som Spanarna tog slot. Båda grejerna var förjävla störiga. Satte igång Keroac och tog S-Bahn vidare mot Zehlendorf men tröttnade halvvägs och gick av vid Schlachtensee (Slakt/slagsjön) för att hitta en korv eller nått. Keroac började bli rätt störig nu, det märks att han skrev boken nonstop under 3 veckor. Jävla student som åker på låtsasäventyr, jobbar på bomullsfält och känner sig "ett med naturen". Köpte chips och mackor, satte mig vid sjön, åt och störde mig lite till på talboken. Lade mig ner i gräset och bytte till avslappningsband. Somnade. Vaknade av att några väldigt genuint tyska ungdomar skrek "Ey Alter, Man, du geile Sau ick hab' Bier, Kiffen, alles" (dvs "Ey gamling. man, ditt kåta so, jag har öl, röka, allt) till varandra och satte på tysk rap på alldeles för hög volym. Jag tog S-Bahn hem. Och nu, nu äre dags för le grill!

Kulturvetenskap

Min lärare i kulturvetenskap är verkligen inte okej. Att lyssna på honom är som en läsa en landstingsutredning om åkerparasiter, konstatera fuktskador i fritidsstugan och att trampa på en legobit. Samtidigt. Han är tråkig på det sättet det är tråkigt när någons nära släkting gått bort. Jag får uppriktigt ont i själen av att gå hans seminarier. Kulturvetenskap i hans tappning går helt ut på att läsa i en väldigt, väldigt tråkig bok man hade orkat förstå högst en tredjedel av ens om man kunde flytande tyska, och att när man gjort det namedroppa filosofer som "Nietzsche" och "Weber" och däremellan blanda in oförståeliga tyska schamanbesvärjelser för att ge det hela lite vetenskaplig tyngd. Det är inte okej.

Extrajobb

Jag minns:

vilka höjder av tråkighet man kunde nå på en drive-in hamburgerrestaurang i Borås. Det är ett ganska stressigt jobb, det där jobbet, och hade jag inte var 17-18 år hade jag utan tvekan inte fått för mig att sälja min tid för en blygsam lön och biverkningar som av löksyra och hamburgerkragar uppfläkta nagelband, cheddargula fingrar, en viss odör av stekflott ständigt pysande ur alla porer och en fäbless för att ta på sig arbetsuppgiften "pressa sopor" och därigenom bara behöva vänja sig vid den spännande blandningen av alla sorters sopor stora hamburgerkedjor har att erbjuda - med en extra twist av läskstinna getingar och jästa hamburgare framåt sommartider. Alltså jag ska ju inte klaga, folk dör i Afrika och så vidare. Se det hela mer som en bakgrundstämning till anekdoten som är på intågande.

Under själva anekdoten står jag inne i köket mitt under en s.k "lunchrush" som för franchiseägaren är synonymt med "guldrush" och för mig, hamburgerdressaren, synonymt med lika delar Golgathavandring och Nirvana. Å ena sidan är det en två timmars lång plåga, å andra sidan uppnår man snabbt i den repetitiva hamburgframställningen ett närmast meditativt tillstånd. Snart tappar man helt tappar tidsuppfattningen och klockan är dags att gå hem innan man vet ordet av. Det är i detta tillstånd av extremt blandade känslor som en av "medarbetarna", vi kan kalla honom Fjodor, säger:

"Björn, Björn, hämta ögonmåttet i backroom"

varpå jag tar några steg åt det hållet, för sent inser misstaget, vänder mig om för att möta hela kökets hjärtligt hånande skrattsalvor. Haha. Ögonmåttet. Så dumt.

Ny tysk

Nu har vi fått en ny tysk att bo med. Han är soft och så, fast jag är lite orolig. Å ena sidan verkar han ju pålitligt, gillar internet väldigt mycket och mår lika dåligt som jag när det ligger nere. Å andra sidan verkar han kunna ersätta internet med TV, och det är oroväckande. Vem runt 20 som inte är helt sjuk i huvudet kollar på TV? Hoppas han inte stryper ihjäl mig när jag sover.

Disk och mat

Min nya hobby är att diska. Kanske ordet i sig, diska, låter som ett Måste och jag hatar Måsten men egentligen gillar jag att diska. Gillar doften av diskmedel, gillar det lite för varma vattnet händerna långsamt vänjer sig vid. Gillar hur det jag gör gör saker renare - hur högen smutsig disk blir ren och glansig och hamnar på en hög för att torka. Mitt verk! Gillar ungefär lika mycket att laga mat. Mest av allt att skära saker. Gillar att skära lök. Skära den till små små bitar, som de gör på TV, och sedan värma upp pannan så oljan blir fräsig när man lägger i alla bitarna. Gillar mest av allt fräset. Gillar att stå och göra en lök med skal till något som fräser och hoppar och låter och sen smakar gott. Gillar att stå och värma händerna i diskvattnet och att fräsa löken och se hur något jag gör blir något annat, och det är fint att det går ihop med varandra för att laga mat gör disk och disken ger möjlighet att diska och sen något att ställa i tomma hyllor och sen något att plocka ner från fulla hyllor och laga mat på. Det är ett fint kretslopp jag är glad att vara en viktig del av.