I mitt nya liv som ofrivlligt offline har jag plötsligt oceaner av egen tid. Jag satt igår efter att ha kommit hem från bion (Horton Hört ein Hu, allvarligt talat inte att rekommendera till någon, speciellt inte dubbad) framför datorn och bokstavligen led. Klickade lite hjälplöst på firefox-ikonen, sökte efter oskyddade nätverk, försökte på alla sätt desperat komma i kontakt med omvärlden, men allt förgäves. Det var bara jag i mitt rum. Jag, lite böcker, en tv, papper, penna, såna saker. Jag är van att mest tänka på de grejerna som en teoretisk möjlighet till underhållning som gör mig en smula stressad eftersom jag alltid ignorerar dem och istället spenderar kvällarna med det jag gör bäst; att data. Men nu fann jag mig tvingad ut i den hårda verkligheten av att förströ sig själv. Plågad stängde jag av datorn. Jag gjorde lite skolarbete. Jag skrev lite brev. Jag läste lite bok.
Jag skulle inte vilja påstå att det går att jämföra med internets bländande skönhet, men det funkade fan! Dessutom får jag nu sitta här på GorkiPark-café som är menad att ge nån sorts Ostalgisk touch alá östtyskland och titta på gubbar som dricker öl och snaps för sig själv mitt på blanka eftermiddagen. Bara en sån sak. Exotism och socialrealistism i en skön blandning!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar