Tysk kultur

Jag vet såklart inte något alls om de tyska kulturlivet, egentligen, det är väl trevligt osv så vitt jag sett, men jag får en viss känsla av att det var bättre förr. Innan tyskarna (eller nåja, bara 40% i valet 1933) bestämde sig för att kroka på det där med världsherravälde och tredje riket som det var en sån buzz kring då så har jag för mig att Tyskland var nån sorts kulturbärare i Europa och världen. Liksom, Hegel, Marx, Engels, Wittgenstein, Freud och ett gäng andra glada laxar satt runtom i landet och kom på kul idéer och teorier för glatta livet och folk runtom i västvärlden dog imponeringsdöden och tog till sig allt och startade revolutioner och började analysera varandras sexdrömmar utan måtta. Och arkitektur! Och konstformer! Och litteratur! Tyskland formligen sprutade ur sig fräscha grejer. Fram till 1933 då.

Alltså, jag säger inte att det är konstigt. Klart ett land tappar lite kulturellt goodwill om det försöker ta över världen och haussar grejer som germanska folkstammar och folkmord och sen inte driver igenom projektet ordentligt utan istället blir grundligt krossat i krig och delat och delvis kontrollerat av två olika ideologiska maktblock i 4 decennier. Det är ju sällan nån som gillar förlorare liksom. Men jag tänker att de ju har haft snart 20 år på sig att bygga upp någon nytt sedan muren föll. Under den tiden har man uppenbarligen inte lagt fokus på att axla nån sorts kulturbärande mantel. Istället har man koncentrerat sig på läderbögar, att skämmas över sitt förflutna och att avla fram en enorm generation som helst av allt vill turista på kanarieöarna eller bo i en röd stuga i en småländsk granskog. Ok visst, Berlin är en kulturhuvudstad och blablabla men allvarligt talat beror ju det bara på att det är billiga lokaler här vilket passar haschrökande konstnärer och lata språkstudenter. Och inte många av dessa är tyskar för den delen.Nä, inte ont om bögar och skam, några av mina bästa vänner är skamliga bögar, men om det inte är så att alla dessa otaliga semesterdyrkare egentligen i hemlighet rekogniserar inför ett nytt utökande av tyskt Lebensraum så skulle jag nog vilja säga att misslyckandet är ett faktum.