Idag såg jag en räv vid universitet. Hade jag inte haft en mycket starkt inbyggd spärr mot att betala för att låsa upp mjukvara hade jag gjort det för länge sedan så att jag kunnat bluetootha över en bild så att trötta läsare typ just precis nu hade kunnat låta ögonen falla på den där räven som stod i den där busken och tänka "Shit det är sant, en RÄV". Ah men nu går ju inte det alltså. Palla betala för saker på internet. Men jag såg alltså en räv och den stod där i busken och gjorde gud vet vad, höjde stämningen. Det var fint.
Saker jag inte alls har problem med att köpa är saker på loppmarknad. Däremot tycker jag det är väldigt plågsamt för själen. Hur ska man, om man inte är oanständigt initierad i "gamla saker" någonsin veta om man gör ett klipp eller inte? T.ex köpte jag ju som alla som hänger med vet en diabildsprojektor för några veckor sen för den antagligen ringa summan av 15 euro. Den är seriöst skitfin, välbevarad, röd stilig väska att bära den i, instruktionsmanualen och till och med garantisedeln från DDR-butiken den inhandlades i 1982 finns kvar. Behövde dock diabilder och köpte igår 200 sådana (Japan, nått. Det är mest bilder på samurajer och hoppande delfiner) för det eventuellt ringa priset av 10 euro. Men hur vet man? Vad är standardpriset på diabilder? Eller för den delen gamla glasögon eller en skräpig stereo eller en tekanna? Jag vill göra klipp men vet inte hur!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar