Utan fast uppkoppling i Berlin

Undrar stilla hur länge man kan sitta på ett café och snylta internuppkoppling för en kopp kaffe (2 euro). Jag resonerar att det borde vara åtminstone 2 timmar, helst mer. Hade ju fått betala lika mycket för en timme på ett reguljärt webhak, fast utan att tillhandahålla min egen hårdvara. Nu sitter jag ju här i en soffa med min egen laptop och offrar mig för deras skull. Sänker stadigt min egen fertilitet, samtidigt som jag bidrar känslan av ett välbesökt café genom att ta upp plats och få stället att se mindre tomt ut. Vet inte om de ser så på saken. Eventuellt försöker de köra ut mig medelst kemisk krigsföring. Det kom nyss en extremt svettluktande anställd och satte sig brevid mig för att "prata med sina vänner" som sitter här. Right liksom. Som att nån på fik nånsin får göra något mer än att stå och se upptagen ut.

Internetuppkopplingen hemma dog dock idag, så jag tänker vackert sitta här ändå. Ägarna till det fina oskyddade trådlösa nätverket jag snyltat på i 24 dagar har nu slutligen kommit på att det inte räcker att döpa sitt nätverk till "finger weg" (alltså, fritt översatt "bort med tassarna"). Man måste sätta på lösenordsskydd också. Nu är detta gjort och jag är strandsatt i en värld utan fast uppkoppling för första gången på typ 6 år. Jag får lite ont i magen bara av att tänka på det. Ja alltså, jag antar att jag inte kan sitta ströva runt mellan fik i Berlin i alla evigheter bara för att få min dagliga internetfix, men idag är jag ursäktad - jag behöver Wikipedia för att skriva min inlämning om berlinmuren. Pfew.